Årets sista fototriss

Fortfarande med en attans envis feber, halsont och snuva behöver jag lite fokus på roooliga saker. Fototriss är kul. Denna veckan med valfritt ämne. Eller i alla fall valfritt mellan trekantigt, kroppsdelar eller genom. Jag valde det sistnämnda och har suttit och bläddrat i gamla album eftersom jag bara hostar massivt när jag går ut i kylan. Tycker fortfarande synd om mig själv som ni förstår! :-) Men nu lite längtan efter en blå himmel och temat "genom"!

Fin liten tjej genom ett hål

Fina pelargoner genom ett ännu finare fönster.

Väldigt fint när man kan se solen skina genom isen...

Passar också på att önska Gott Nytt År!

Mina små juldetaljer

Fick en alldeles fantastisk vacker gran när jag låg och var som allra febrigast. Igår tog vi in den och smyckade den, barnen och jag, och den blev sådär grann och fin som jag önskade. Brukar faktiskt inte ta in granen förrän dagen innan julafton, men i år kändes det som om vi behövde njuta av något fint lite extra tidigt.

I Fototrissen denna veckan fotograferar vi "mina små juldetaljer", och jag måste erkänna att jag inte är den som har överdrivet mycket sådant, men granen fick tjänstgöra och på darrig hand (vilket syns) tog jag veckans bilder...

Ha en riktigt GOD JUL alla!

Veckans bästa citat!

"Old is always fifteen years from now"
- Bill Cosby

Puhhhh... vilken pers!

Med tre täcken, två fårskinnspälsar, morgonrock, pyjamas och varma sockar har jag legat och huttrat och svettats i min säng i nästan en veckas tid. 40 graders feber och oförmögen till det mesta. Vinterns influensa var minsann en riktigt elak en. Nu är febern nere i 38 och vanliga kläder har kommit på istället för mysbyxor och jag kan jag vara uppe en 10 minuter, sedan blir jag alldeles yr i mössan och måste gå och lägga mig. Men det är i alla fall en klar förbättring :-).

Ett år äldre blev jag också i veckan. Ser det mer som ett år klokare, visare och mer erfaren. Det känns bättre än att bara se sig som äldre på något vis. Fick ställa in mitt kalas, men det tar jag igen lite senare. Klart man skall fira att man blir smartare och klokare ju äldre man blir, eller hur!:-)

Dessvärre missade jag sonens luciafirande, dotterns julavslutning och alla arbetssökaraktiviteter som var inbokade i veckan samt jobbets avtackning av alla oss som slutar. 27 av 62 personer fick till slut gå. Alla vi som inte har civilingengörsexamen. Mest ledsen är jag missade sonens och dotterns aktiviteter, men vad tusan skall man göra när man inte kan klona sig?

Har fått en privat tid på Trygghetsrådet på måndag. Ser fram emot det med tillförsikt och jag är väldigt nyfiken på vad de eventuellt kan hjälpa mig med.

Nej nu skall jag vila mig bättre!

Fototriss - Naturligt runda former

Naturligt runda former i veckans fototriss... hmmm... hade ju kunnat ta något subtilt nakenfoto av mig själv men vill ju inte orsaka att kaffet sätts i halsen eller en smärre hjärtattack eller så, så ni får helt enkelt vara tacksamma för min omtanke att inte publisera min väldigt naturligt runda kroppshydda i veckans triss *L*.

Fundersamma runda ögon...

Taklök från idag

Mjuka lena stenar...

Fröken Fröjdh undrar hur fan man tänker egentligen.

Det är spännande tider. Eller i alla fall om man försöker se det positivt. Då är "spännande" det bästa ordet jag kan hitta.

Veckan som gick har varit stora skövlarveckan på min arbetsplats. 300 personer skall rensas bort som jag skrivit om förut. LAS skall följas, men företaget skall också byggas på "tre ben" vilka har med företagets strategi för framtiden att göra och kortfattat innehåller säkerhet, grönt tänkande och hybridteknik, och därför kommer personer med dessa kompetenser få "förtur" och arbeta kvar. För några veckor sedan var även ekonomi ett av de tre benen, men det byttes ut. Jaja... *suckar*

Att undertecknad fick sparken var förväntat, men inte att det skulle vara på grund av arbetsbrist. Du förstår, jag är en så kallad "projektkoordinator". En sådan kan jobba varsomhelst, i vilka projekt eller sammanhang somhelst. En koordinator är salig blandning av en projektledare, en administratör, en controller, en fixare, en ekonom, en kvalitetssamordnare, en spindel i nätet som håller koll och kan utföra allt du kan tänkas komma på. En som borde vara viktig i vilket projekt som helst. Mitt företag har dessutom klargjort att de skall jobba mer med "in-house" projekt i framtiden är det för mig rätt motsägelsefullt att man tar bort en hel avdelning av just projektkoordinatorer (där någon har jobbat i åtta år). Känns mer som om det är JÄMO som borde kopplas in istället för fackförbund för bannemig, det verkar som om det är övervägande antal kvinnor som försvinner. Med tanke på att det är ungefär 20% kvinnor som jobbar inom företaget så blir det inte så mycket kjoltyg kvar. Eller är det så att vår kompetens är mindre värd än den männen har?

Hörde över en kopp kaffe om en kvinna som jobbat som projektledare i åtta år, men eftersom hon inte hade "rätt CV" (= ingen civilingengörsexamen) så får hon också gå. Men vad fan! Varför har hon då fått jobba som projektledare??? En annan kvinna hade jobbat 15 år och får också gå.

Sedan kan jag ju som lite extra grädde på moset berätta om de som börjat jobba efter sommaren. De som har lämnat fasta arbeten för att jobba på mitt företag i hopp om karrär och få jobba på en bra, trevlig och positiv arbetsplats där arbetsgivaren tror på dem. På min avdelning var det sex stycken. Hur fan kan man anställa folk när ett varsel är lagt, för att tre månader senare avskeda dem???

Visst kan saker hända snabbt på arbetsmarknaden, men att stora företag jobbar på det här sättet är fanimej oacceptabelt.

Så stora företag! Se över den kompetensnivån som sitter i styrelse och ledning. Den är en direkt avbild av det som sker ner i företaget. Börja med era besparingar där tack. Och snälla... försök hitta ledare istället för chefer som inte bara har näsa för affärer utan besitter en gnutta empati och ser sina anställda som en tillgång, både i medvind och motvind.

Och nej, jag är inte bitter, arg eller ledsen. Snarare tacksam över att ha lämnat en arbetsplats där jag har noll möjlighet att påverka i just frågor som dessa. Och även om jag hellre själv hade velat välja när jag skall lämna, så öppnas alltid möjligheter i samma takt som man lämnar annat bakom sig. En universell lag.

Klart slut.

Veckans bästa citat!

"Ur ingenting kan allting födas"

Fröken Fröjdh förbereder julen

Lilla tösen, stora M, hade julpysseldag i skolan imorse. Sena som sjutton var vi när vi sprang in i salen där "julkort" stod på schemat. Eftersom jag just nu förvaltar min tid precis som jag vill (ofrivilligt i och för sig...) hade jag förmånen att få sitta ner bland allt småfolk (läs barn) och klippa och klistra en stund tillsammans med stora M...



Lång promenad, risplockning och "kli i fingrarna" ledde till två kransar. En i blåbärsris och glaspärlor, och en i tallris och diverse pruttlar... den blev både min och barnens favorit men skall ges bort till Stora P.




Och julgran kom visst med "på köpet!. :-)

Jag tror...

...att saker händer för att det finns en mening med det. Jag tror också att det mesta faktiskt förändras till det bättre.

Det känns rätt skönt att ha det tänket när man blir "avskedad på grund av arbetsbrist". Tycker fortfarande att hela processen skötts rätt dåligt. Å andra sidan gick det snabbt och man behöver inte vänta på besked i eviga tider.

Så vad händer nu då?
Jo nu är det, precis som det varit i en månads tid, ett aktivt jobbsök (i alla fall så länge jul-sverige är någorlunda öppet!). Men jag kommer också ägna tid åt att ta hand om mig själv, och framför allt vara snäll mot mig själv under tiden. Och det är inte alltid helt lätt att inte drabbas av vedmod med tanke på hur många jobb som jag själv tycker min profil passar perfekt för, men som jag inte ens får komma på intervju till.

Jobbar vidare på mitt CV, skriver fin-fina personliga brev och ringer samtal. Men det sistnämnda måste göras när humöret är gott, annars är det svårt att sälja in mig själv...

Kom in på en halvtidsutbildning på Göteborgs Universitet till våren! Yihooo... Inget plånboken blir fetare av, men väl något intressant att lägga tankarna på.

Sist men inte minst - en väldigt trevlig överraskning - var på Arbetsförmedlingen igår och anmälde mig som arbetslös, och hör och häpna! Det finns trevliga, positiva och engarade arbetsförmedlare! Och det var minsann ett sant nöje. Tror kanske inte att arbetsförmedlingen egentligen kan göra så mycket för just mig, men det kändes ändå hoppfullt. Mera sånt tack!

Veckans fototriss: Siffror

Siffror... hmmm... ingenting som jag fotograferar till vardags sisådär. Letade genom bildarkivet och hittade följande;

En 8:a såklart!:-)


"53" på en grind på Styrsö.


Och om man tittar noga, visst ser man "62". Också från Styrsö.



En himla massa mer siffror hittas här.

Jobbsök!

Hej alla från förr och nu!

Nu kavlar jag upp skortärmarna återigen för att ge mig ut på jobbjakt. Har sedan lite drygt 2.5 år (och projektkoordinator utbildningen) jobbat på Volvo Personbilar som projektplanerare på olika avdelningar. Sedan nyår varit på konsultföretaget Semcon som planerare. Väldigt kul men ack-ack-ack... vad som händer inom bilindustrien på västkusten är väl bekant för alla. På Semcon skall 300 personer få gå "sist in - först ut", och jag vore dum om jag trodde att jag inte skulle vara en utav dem.

Således på jakt efter nytt jobb med ljus och lykta, och kan i princip göra 'allt', men i n t e vara arbetslös! Kan även tänka mig att flytta med familjen. Därför kära vänner ber jag er hålla öron och ögon öppna å mina vägnar.

Skickar gärna CV om så behövs. Och JA. Jag ÄR desperat!!! :-)

Springer gatlopp...

...bland alla jobbannonser, uppdaterar CV och ringer trevliga samtal till potentiella arbetsgivare. Jag SKA ha ett nytt jobb i januari, så är det bara!

Att jag konkurrerar med hundratals andra om samma jobb försöker jag blunda för, för om jag inte har totalt fokus på att det kommer att bli BRA, ja då kommer jag inte kunna övertyga någon annan om att jag är bästa möjliga man, eller snarare kvinna, för det jobbet jag nu söker.

Men lite inside information för er lyckliga som har jobb och inkomst. Det utannonserades nyligen ett projektledarjobb i tidningen. Sökande till tjänsen var 1300 (!!!) personer. Och då hade ansökningtiden inte gått ut. Fy fan. Det är så det ser ut idag.

Det som faktiskt är riktigt bra i hela den soppa jag befinner mig i är att jag, för första gången i mitt liv, faktiskt vet vad jag vill jobba med. Skall bara ta reda på hur jag kommer dit också! :-) Men det skall jag skriva om en annan gång...

Fototriss - Trappor

Allmänt upptagen av allt som händer i livet har gjort att jag helt enkelt bortprioriterat Fototriss de senaste veckorna. Tyvärr... Nu när veckans tema är trappor så visste jag att jag i alla fall hade två sådana bilder. Blir således ingen trio utan snarare en fotoduo. Om jag hinner lägger jag till en senare i veckan då det finns massor av vackra trappor kring min arbetsplats.

Min fotoduo kommer från en liten weekendresa till Köpenhamn (vårens första och enda riktigt varma helg). Det första fotot från Helsingborg och det andra från konstmuseét Louisiana som varmt rekommenderas!




Sugen på mera trappor? Finns mycket fint här!

****
Bättre sent än aldrig! Här kommer bilden som gör min fototriss komplett!

Man kan välja...

...att se saker och ting i mörkaste mörker, eller så kan men se de ljuspunkter som finns.

Om några veckor får vi besked. Vi som jobbar på Företaget där 300 personer skall avskedas. Det är i princip 30% av de som jobbar inom det som kallas Automotiv.

Den första ilskan har lagt sig och har ersatts av en enorm energi i jakten på nytt jobb. Kan inte vara utan. Har inte råd. Det har också gett mig möjlighet att fundera på vad jag verkligen vill göra, och minsann, för första gången i mitt liv så vet jag åt vilken håll jag skall gå. Och det känns fantastiskt bra.

Så trots att läget kanske inte verkar vara det allra bästa så kan jag ändå inte låta bli att glädjas över de möjligheter som öppnas. Livet är fullt av vägar att gå. Det gäller bara att se dem.

First Love...

Häromdagen kom sonen hem från dagis med en hemlighet... Jag fick inte se, eller ens komma i närheten av detta som han hade med sig. Vid sängdags gick han och hämtade hemlisen och la den under täcket på sitt bröst och höll sina händer på det... men jag fick inte se...

På morgonen letade han i sängen då hemlisen gömt sig under täcket och jag fick fortfarande inte se. Nu, fem dagar senare har han hängt upp den på kylskåpsväggen bland alla mina kära presenter (i form av barnteckningar), och vad är det?

Jo ett litet, litet brev skrivet av barnahänder... "Du är söt. Från Tilda"

Caramba!!!

Nämen vad tusan!!! Det var ju MIN idé... Jaja... så går det när man inte är tillräcklig snabb. Det är bara att gratulera Piratförlaget och Kapitel 1 till den lysande idén att låta okända författare publicera sina alster på nätet för alla att läsa och bedöma. Så går det när man inte är tillräckligt snabb, men visst ÄR ideén alldeles lyyyyysande! Grattis Piratförlaget.

Och jag... jag får väl ägna mig åt idé nummer två... eller tre...eller fyra! :-)

Allt gott mina vänner!

Med ljus, lykta och uppkavlade skortärmar...

...letar jag nytt jobb.

Trodde liksom att mina 'svåra dagar' var över men vad tusan!?! Att ha en 'fast anställning' är inte så fast som man skulle önska. I alla fall inte i Göteborg och definitivt inte i bilbranchen.

Nåväl... nya tag och erfarenheten av att saker som händer i livet oftast leder till något bättre, även om det kanske inte just precis nu känns så.

Men hoppfull, det är jag alltid.

Ålderssymptom eller allmän förvirring?

Varför lägger man saker på 'bra ställen', när man ändå inte kommer ihåg var tusan det 'bra stället' var???

Varför, varför, varför...

Veckans fototriss: Skyltar

Jahaja, denna vecka lyckas jag lägga in mina bilder bland de 100 första :-)! Det är roliga små uppdrag som veckovis levereras av Helena, skaparen av Fototriss. Ett jättekul koncept tycker jag!

Lite om mina bilder denna veckan:
Förbjudet-för-biltrafikskylten kommer från Gullholmen, det lustiga är att det faktiskt är helt omöjligt att passera denna bro med en bil då den är dryga metern bred.
Förbud-mot-hundar-skylten är förstås min hunds absoluta favorit-kiss-ställe, 50 meter utanför min dörr. (Gäller att grannarna inte ser! ;-))
Och toalettskylten... den har visat oss till ett av sommarens mest besökta toaletter alldeles intill badstranden :-)

Och nu väntar en härlig höstsöndag...

Veckans fototriss: Spetsigt

Går numera stadigt omkring med lilla kameran i handväskan. Den har blivit en lika trogen följeslagare som mobilen, plånboken och läppglanset.

Veckans fototriss säger spetsigt, och det jag egentligen skulle vilja ta bild på kräver förmodligen en hel fotostudio och en kamera av bättre kvalitet än den jag har. Men som Kajsa Varg förespråkar "man tager vad man haver". Samtliga har att göra med mina intressen jag inte kan/vill vara utan:-).

Hej och godmorgon!

Började dagen med att öppna nya filpaketet "Långfil från Norrland". Jag borde blivit misstänksam när det var som att hälla upp tapetklister i tallriken, men när första skeden åkte in i munnen... herregud... som att äta en stor laddning snorkråka! Fick liksom 'tugga' filmjölken för att den skulle åka ner i magen. Jag rekommenderar alltså i n t e Långfil från Norrland. Detta innebar, eftersom jag är en frukostmänniska och inte klarar mig utan, att jag bröt mina tre kolhydratfria veckor med en macka med leverpastej.

En härlig dag har börjat! :-)

I'm not good enough...

Pang. Nu har jag drabbats av den där känslan… I'm not good enough…

Jag som har en synnerligen gott självförtroende och en självkänsla som är solid och väldigt stark, varför blir det så? Varför är jag (och många med mig) så dålig på att klappa mig själv på axeln och säga "fan vad bra M, snyggt jobbat" när jag gjort något bra, utan istället se allt jag kunnat göra ännu bättre? Jävla Jante. Fuck Luther.

För mig är denna temporära formsvacka (jo för den är synnerligen temporär!!!) en möjlighet att se vad jag kan göra bättre. I mitt jobb med mig själv menar jag, för jag vet att jag duger, jag vet att jag är bra. Men jag har låtit känslan ta över verkligheten för ett litet tag. Och känslor behöver inte ha ett dugg med sanningen att göra. Det vet väl alla!?! En egentligen ganska liten händelse har triggat igång en mängd känslor som har med saker i det förflutna och mina rädslor att göra, alltså inte med den verklighet jag lever i idag. Måste bara få hjärnan att inse faktum och inte reagera med en massa instinkter som inte är sanna…

Arbetet påbörjat…

Barn veta bäst!

När jag hämtade sonen på dagis igår cyklade det omkring en liten gosse. Han sa sig heta Erik. Vi började prata med varandra och jag sa konstaterande efter en stund "så du kommer från Stockholm, du pratar ju stockholmska". Han tittade på mig, funderade en sekund så skrattade han och sa "Nä jag kommer ju från Sverige, jag pratar ju svenska".

Häpp, häpp. Där fick jag.

Iaktagelser från strandkanten...

Jag är en tittare.

Jag försöker kolla diskret sådär i ögonvrån eller möjligen bakom mina solglasögon (med blandat resultat), men jag gillar verkligen att iakta på människor. Alla kategorier. Alltid. Ibland med fantasier om vem han eller hon gör, vilka de är och hurdana liv de lever. Kanske är det just detta intresse som gjort mig till en hyfsat bra människokännare med åren…

Att de flesta av oss är flockdjur, det är en sak som är säker. Vi klär oss likadant för att markera livsstil och grupptillhörighet, vi bor där man 'skall' bo, vi köper det man 'skall' ha… Kanske är det därför stranden är en spännande plats för iaktagelser, för i en liten bikini eller ett par rejäla boxershort är vi mer sårbara och nakna. Det finns väldigt lite fasad att gömma sig bakom på något vis. Det gäller nästan alla kategorier utom små barn som är just så naturliga och härliga som små barn är.

En grupp är dock extra intressant (läs: rolig), och det är gruppen av män i åldern + 50 någonting. Vet inte vad eller varför, men det känns som om de är som gammellejon! De har haft sin lilla flock honor omkring sig och befinner sig nu i utförsbacke eftersom yngre, vackrare och starkare unglejon tagit över… Men ser man en man i just denna kategori passera en ung vacker lejonhona, då kan man vara säker på att han drar in magen allt han kan, bröstar upp sig som en tupp i hönsgården och spänner blicken på honan som oftast har sin uppmärksamhet riktad åt helt annat håll. Som om han skall visa att han fortfarande minsann kan få en ung kvinna intresserad av sin virilitet och styrka. När lejoninnan har passerat andas han åter ut och blir den pösmunk han faktiskt är… Kan inte låta bli att dra på mungiporna när jag tänker på det. Vänta bara till nästa sommar och se själva… :-)

Och hur jag ser ut i bikini??? Muahahaha...

Fototriss - Trekantigt

Trekant... hmm... ja med min fantasi så tänker jag ju mera på menage a trois :-D, men gör ett försök att hitta trekanter med lite mer vardaglig mening *L*.






Bilderna är från några härliga sommardagar på Gullholmen och Styrsö.
Vill du se mer trekantigt så finns det här.

Bara vara vänner?

Jag har en vän, en av de bästa, som med bestämdhet säger att en man och kvinna inte kan vara vänner utan att det förr eller senare leder till sex. Eller också har man redan haft sex, eller så är den ena eller andra i en relation men skulle ändå vilja ha sex… eller hur det nu var. Själv tycker jag att det är ett väldigt gammaldags och traditionellt sätt att se på saken (jo det tycker jag! :-)), men jag har å andra sidan haft vänner av motsatt kön sedan jag var en liten yrhöna. Vad är det som är konstigt med det? Man väljer väl inte sina vänner efter kön utan för att man tycker om dem för den han eller hon är, oavsett vad som finns mellan benen!?! Inte är väl vikten av förökande så nedärvt att det enda som driver oss är sexuella drifter eller någon form av parningslek? Nej, nej , nej. Jag tänker fortsätta umgås med vem jag vill, bara för att jag trivs och blir glad av det. Och om det sedan är Maggan, Anders, Anna , Örjan eller någon annan, så spelar det ingen roll. Det är mina vänner, jag trivs med dem och jag har valt in dem på obegränsad tid. Inga presumtiva partners eller knullkompisar. Bara mina väldigt härliga vänner.

Vad som är normalt eller ej, det vet jag faktiskt inte. Men att ha vänner av båda könen är normalt för mig och vad andra tycker om saken spelar inte någon roll. Tycker ändå det är intressant… vad tycker Du om saken?

Fototriss: Tre bilder - en låt

Oj, oj, oj! Vilket kul tema på veckans fototriss. Jag som bara ääälskar musik. Företrädesvis gammal jazz då, men även klassiker som Monica Zetterlund, Tova Carsson, Siw Malmqvist. 'Moderna' artister går såklart också bra, både svenska och utländska. Det var liksom att välja mella pest och kolera, fast tvärtom! Jag visste att jag ville ha något svenskt. Något med Veronica Maggio... fast hur plåtar man "Nöjd" eller "Dumpa mig"? Peter LeMarc? Nä för sorgligt. Orup då? Njäee... Amanda Jenssen? Visst ja, hon sjunger på engelska. Någon båtlåt med Robban Broberg kanske...

Nej det får bli alla tiders bästa schlager, alla kategorier! Kan ni gissa vilken? Ni kan den, det är jag nästan säker på! :-)








Således: en telefon (hade gärna tagit bild på en gammal kobra om jag nu hade hittat någon!), en toalettring och lökring.

Hur gick det? Har ni gissat? :-) Det går ju bra att titta här också ;-).

Fototriss: Tre detaljer

Funderat och filurat på vad som kunde passa veckans tema i Fototriss. Till slut blev det mitt välfyllda gamla trådskåp från gissningsvis 50-talet som hjälper mig hålla ordning på trådar, knappar, band och paljetter.

Fototriss: Rörelse

Veckans tre bilder med tema rörelse kommer alla från Herräng Dance Camp och danskvällarna där...

Dagens skörd...

Lite terapiverksamhet som blev tre halssmycken och ett armband. Är för närvarande mest inne på silver och stora halvädelstenar. Har hittat en hel del fina pärlor och stenar på Millefiori i Göteborg och gjorde häromdagen ett besök på Beadplace i Borås. Funderar på vad i all sin dar jag skall göra med alla skapelser. Öppna en ny blogg kanske och försöka sälja? Skall fundera på saken...

Fototriss: Vatten

Hittade en rolig blogg på nätet, Fototriss, med veckans tema - vatten. Utmaningen är sådan att man skall ta tre bilder med veckans tema (som denna vecka var vatten). Idag är det en sådan där gråtrist dag när regnet ömsom strilar och ömsom vräker ner så det passar bra med lite bloggpyssel helt enkelt. Att få sitta inne och göra 'ingenting' känns som en rätt skön omväxling till krabbfiske, sol och hav :-). Samtliga bilder kommer från semestern på Gullholmen och Bokenäs. Observera den pyttelilla krabban på sista bilden som tösen hittade och sedan förvarade (med vatten) i skalet på en blåmussla (som sedan hamnade i en hink). Kärleken till denna lilla krabba var så stor att den fick följa med till Grundsund för att bli återläppt till havet...

Snart är kriget över

Jo... det var har varit två underbart somriga veckor på väskusten. Först en vecka på bilfria Gullholmen med barn och härligt sällskap och sedan en vecka i Bokenäs med samma barn och mamsen. Men som jag skrivit om tidigare, man skall vara försig med det man önskar ( i mitt fall en fin sommar) för ofta får man det men lite extra av något man inte förväntat sig...

Redan vid ankomst så var vi tvugna att förklara krig med våra otroligt påflugna grannar. Dessa har sedan hela veckan terroriserat oss var vi än befinner oss på platsen. Ja inte bara oss förresten utan alla som bor häromkring denna annars så ljuvliga sommarvecka kan intyga samma sak. Tror t.o.m. att vissa familjer redan gett upp och packat ihop sina pinaler för att få ett lugnare liv på sin egen veranda...

Mina barn fasar varje gång de ser dem och jag börjar liksom ge upp... läget är hopplöst... de är så många och så intensiva. Sex stick på fyra personer hittills... Jag har också fått se min relativt timida mamma förvandlas från en omtänskam och hänsynsfull människa till Xena, krigarprinsessan. Så fort hon får syn på en av dem så mörknas hennes ögon och mördarblicken framträder. Till sin hjälp har hon en pappkartong som det legat vattenfärger i, en väldigt välanvänd kartong, för att knocka dem med, och några flaskor fyllda med någon söt soppa som grannarna dyker ner i för att aldrig någonsin komma upp ur. Dessa flaskor har under några tillfällen varit så fyllda av våra gaddutrustade ovänner att flaskorna har vält.

Semesterveckorna vid kusten har dock varit härliga, men jag ser fram emot en sista semestervecka på min egen lilla täppa. Det blir plastpool, saft och nästan alldeles utan getingsurr i luften. Hoppas jag i alla fall!

Ljuva sommar

Befinner mig i senare delen av semestern och har fortfarande en vecka kvar att njuta av sommaren. Och vilken sommar sedan! Kan nog inte bli bättre och precis vad jag behöver för att klara mig genom vintermörkret fram till nästa, förhoppningsvis lika ljuva sommar. Tror med bestämdhet att jag inte klarat en sommar till som den förra.

Trots vackert väder med mycket krabbfiske, bad och lite sommarläsning så har jag hunnit med några, till en början, stapplande försök till att använda alla de pärlor jag inhandlade bara ifallomatt vädret nu skulle bli sådär grått och trist som det alltför ofta är...

Resultatet har än så länge blivit; ett par örhängen, ett halsband med bruna och turkosa glaspärlor, ett armband med rosafärgade karamelliga turkoser och ett hänge med samma rosa turkos och en fin bergskristall... ljuva sköna sommar och härlig tid i livet.