Soppa på en spik

Nu har jag varit arbetssökande i tre veckor. I januari har jag hittat ett trettiotal lämpliga jobb att söka och har också skickat iväg en 10-15 spontanansökningar. Konkurrensen om jobben är enorm, det gäller att min CV skall passa en potentiell arbetsgivare såpass mycket att jag i alla fall får komma på intervju. Igår pratade jag med en före detta kollega om ett projektledarjobb hon sökt. Det var över 3000 sökande!!! Chansen att ens få ett CV läst måste ju vara minimal...

Ekonomiskt kommer det förstås bli enormt kännbart. Befinner mig inte i en unik situation, utan att vara utsläng från ett jobb har drabbat många. Hur löser alla andra det? Är man två vuxna har man en möjlighet att klara sinekonomi, men i alla hushåll där det bara finns en vuxen med barn??? Det blir verkligen att koka soppa på en spik. Så alla mina vänner som råkar läsa detta... bjud mig gärna på en bit mat! :-)

Förutom att söka jobb, gå på olika utbildningar och ha möten som på något vis har med jobbsök att göra så har jag ny webbsida jag jobbar med, www.soppapaenspik.com. Där kommer man att kunna läsa om tips och råd, mina erfarenheter och tankar kring jobbsök och hur fasiken man skall bära sig åt för att hitta ett bra jobb, hur man hittar billiga saker att göra, hur man skriver CV osv, osv.

En bra grej är att göra som arbetslös är att ha ett dagligt schema man följer. Själv går jag upp 6.30. Fixar i ordning mig och barnen och tar, när jag lämnat dem på skola och dagis, en långpromenad med byrackan. Måste ha frisk luft i systemet för att hitta energi och kreativitet! Sedan en kopp kaffe och jobbsök mellan kl. 9-15, om det nu inte är något möte eller utbildning som kommer i vägen.

Mmmm... så ser det ut i vardagen. Soppa på en spik alltså!

Nytt fotoprojekt på G...

Har börjat samla bokstäver ute i världen. Inga riktiga bokstäver utan saker man skulle kunna se som sådana. Vissa former är lätta, som "I", "O" eller "T". Men "B" eller "P" har jag inte hittat än... som sagt det är ett litet förnöjsamt projekt :-).

Har fått arbetslös-blues

Jag saknar mina arbetskamrater som var duktiga som tusan, roliga och intressanta att prata med och en samling härliga människor...

Idag är första dagen jag känner av någon sorts "arbetslös-blues"...

Trodde inte att jag skulle ha så mycket att göra nu! Eller också har jag gått in i någon sorts "pensionärs-tillvaro"! Ni vet, när man behöver gå till posten på torsdag så är hela veckan fullbokad! :-) Fast så är det inte... har ett veckoschema som jag följer för att inte hamna i ett vacuum av tristess där inget blir gjort. Jag är ju trots allt arbetssökande med fokus på att hitta ett bra jobb (även om jag i princip tar allt jag får!).

Försöker variera dagarna men är så gott som alltid uppe kl 06.30, fixar ordning mig själv och kidsen, äter frukost och tar med dem till dagis och skola. Sedan blir det långpromenad med jycken. Måste emellanåt komma hemifrån, för att bara sitta framför datorn och leta jobb gör mig lite slö. Har en hel del inbokat som Trygghetsråd, olika kurser, arbetsförmedling, brainstormingmöten med gamla kollegor och vänner. Och ibland bara en fika någonstans för att se en annan miljö än den hemma.

Har lovat mig själv att inte gå omkring i myskläder hela dagarna bara föra att jag nu har möjlighet (även om det är hur skönt som helst). Men det känns liksom bättre och mer motiverat att söka jobb i "vanliga kläder", och som att det finns mening, planering och struktur.

Nä. Här kan man inte sitta och deppa för länge. Det gäller att hitta ljus i tillvaron, och sådant finns det med...

Fototriss: Frost

Även om jag kanske föredrar sol, sommar och ett varmare klimat än det vi har nu, så tycker jag nog att en klar vinterdag när frosten ligger som kristaller på mark och träd och långkalsongerna finns under alla lager av kläder, ja då är livet rätt skönt.

Mer bilder att inspireras av finns här.

Ha en riktigt skön vinterdag! Det tänker jag ha :-).

Var är alla jobben???

Vad otroligt lite jobb det finns att söka! Har alla företag drabbats av stora skälvan nu i varseltider eller kommer det igång nu när alla storhelger är över? Hoppas, hoppas, hoppas det.

Veckans fototriss: Fotografera ett motiv ur tre vinklar

Olika vinklar och ett motiv... tja... det finns en del att välja på. Men eftersom jag har tänkt att ge denna skulptur i svart vax som jag gjorde för några år sedan en liten avskedsfotografering innan den begravs så blev det just den.

Idén till mannen var från början att ha baksidan av huvudet i hönsnät och i det skulle jag stoppa lite olika saker som jag tror att män tänker på (typ bilar, kvinnor och lite annat som jag i mitt lätt fördomsfulla sinne tror fyller deras hjärna, haha ;-)) och den skulle heta "In the head of a man" men jag kom aldrig så långt som till sakerna. Nu har vaxet börjat torka och nyligen föll ett öra av. Dessutom så fastnar oändligt mycket damm på den, så dessvärre... detta blir nog en liten avskedsföreställning och tack-och-adjö till min käre vaxman *snyft*.

Andra bilder på samma tema hittas här.

Kan inte hjälpa det!

Men jag är helt såld på Let's Dance! Sitter och fånflinar i soffan och hoppas att ingen ser mig när jag jag ömsom hånar de som inte lyckas hålla takten för att något senare klappa händerna och hoppa upp och ner av lycka för de som liksom sätter steg, takt, charm och vad-som-nu-behövs för att få höga poäng av juryn som i detta fall består av... mig.

Såg ni förresten Morgan Alling och hans häftiga höftsväng? Snacka om positiv överraskning! Där kom en lite lagom tjock man i sin bästa ålder (= inte så långt från min), en skådis som fullständigt flöt över dansgolvet med härligt leende, dansanta fötter och en lagom tjock kropp som inte verkar gjort annat än att dansa! Och sedan Laila Bagge. Eller Magnus Samuelsson och Magdalena Graaf. Tycker hela samlingen av idrottsmän, journalister eller vad de nu är har en enorm styrka och ännu större mod som vågar utsätt sig för detta inför en väldigt stor del av svenska folket. Ja det var härligt att se och en total avkoppling från veckans övriga misär.

Ja det här med dans förresten... det händer något med en när man dansar... ja så menar jag inte lite halvfull på krogen en sen fredagskväll, utan pardans. Där man håller i sin partner. Har en teori om att när man berör en annan människa, alltså tar på varandra (på ett dansant sätt förstås, haha) så kommer man nära. Man kan alltså "känna in" den andra personen. Jag tror att alla ni som nu råkar hålla på med pardans som tex. bugg, tango, lindy hop eller vad det nu kan var vet vad jag talar om, och för er andra låter det antagligen helflummigt. Men allvarligt, hade alla människor dansat så hade världen sett annorlunda ut.

Och har ni inte bokat in semestern ännu, varför inte prova en dansvecka? Lite Lindy Hop på Herräng Dance Camp kanske? En liten varning bara... ert liv kommer aldrig någonsin bli detsamma igen!

Muahahaha...

"Att söka jobb är en heltidssysselsättning"

"Att söka jobb är en heltidssysselsättning" säger Arbetsförmedlingen och för att få A-kassa skall man stå till arbetsmarknadens förfogande och ägna sig åt jobbsök 40 timmar i veckan. Jag köper det! Det tar hur mycket tid som helst att söka nytt jobb!

Jobben skall hittas på att de webbsidor som finns för just detta, CV skall läggas in på så många konsult- och rekryteringsföretag som möjligt. Personliga brev som är just personliga beroende på vilket företag och typ av anställning som söks skall författas. Detsamma med CV´t. Det skall ringas uppföljningssamtal till alla ansökningar.

Bara 25% av alla jobb som skall tillsättas utannonseras, vilket innebär att man själv får ta kontakt med intressanta företag och marknadsföra sig själv, helst till rätt personalansvarig person och bara att hitta dessa och få kontakt med dem tar hur mycket tid som helst. Det egna nätverket skall också användas och det blir en hel del telefonturer och e-mailande.

Har man sedan tur och lyckas få komma på anställningsintervju, ja då får man räkna med att det tar ett par timmar i anspråk. (Har än så länge inte lyckas söka ett jobb där jag har mindre än 146 konkurrenter till anställningen!)

Hur kommer det sig då att man som arbetssökande inte har rätt till barnomsorg mer än 15 timmar i veckan?

Jag älskar mina barn och skulle gärna spendera hur mycket tid som helst med dem, men att hitta nytt jobb är en livsnödvändighet! Eftersom jag dessutom inte får möjlighet att välja vilka 15 timmar som skulle passa mig för att få ihop schemat på bästa sätt med sjuåringens skola innebär det att jag har 7,5 barnlediga timmar i veckan att söka jobb på.

Hmmm... undrar hur de som bestämmer tänker då...


Dag ett som arbetssökande är till ända.

På hal is

Gissa vad vi gjort idag!

Fin vinterdag om än utan snö...

En klarblå himmer, en strålande sol och en kylig vinterdag kan ändra humöret radikalt. Hela familjen tog en promenad ner till stora lekplatsen för att låta barnen rasa av sig en stund för att sedan gå ner och fika vid strandkanten.

Sonen, lilla m, frös om fingrarna och fick låna mina nya varma fårskinnsvantar, men när han kastade iväg en isbit ut över sjön flög vanten med... hans min var obetalbar. Där låg min vante en fem meter ut vilandes på en tunn is... hur skulle vi få tag på den nu då? Men, men... till min förvåning dök det snabbt upp en man med en väldans lång gren och han lyckades håva in vanten, om än lite blöt. En vänlig människa minsann! Och sonen och undertecknad var glada för ett helt par vantar. Sedan blev det varm choklad intillsjön ända tills tårna började frysa i vinterängorna. En alldeles förträffligt fin vinterdag.

Nyårslöften

Nej, nej och åter nej. Inga löften som lätt kan brytas och som bara ger dåligt samvete. Det har jag slutat med för länge sedan. Däremot har jag en viss förhoppning om att vara friskare och sundare i kropp och själ och det blir jag givetvis inte sådär utan vidare. Det kräver arbete. Hårt arbete.

Och resan som förhoppningsvis leder till ett nytt (bättre?) jobb, den kommer ni att få följa. Och det står högst upp på önskelistan. Kräver hårt arbete det också.

Att barnen skall må prima och mina närmaste är väl självklart. Men goda relationer får man inte gratis. Jobbar på det.

Så med lite hårt arbete och med att vara snäll och go kanske alla mina önskningar slår in. Vem vet? Det kanske blir en bra människa av mig också så småningom! :-)

Gott Nytt Fantastiskt & Spännande 2009 önskar jag er.