Jag saknar mina arbetskamrater som var duktiga som tusan, roliga och intressanta att prata med och en samling härliga människor...
Idag är första dagen jag känner av någon sorts "arbetslös-blues"...
Trodde inte att jag skulle ha så mycket att göra nu! Eller också har jag gått in i någon sorts "pensionärs-tillvaro"! Ni vet, när man behöver gå till posten på torsdag så är hela veckan fullbokad! :-) Fast så är det inte... har ett veckoschema som jag följer för att inte hamna i ett vacuum av tristess där inget blir gjort. Jag är ju trots allt arbetssökande med fokus på att hitta ett bra jobb (även om jag i princip tar allt jag får!).
Försöker variera dagarna men är så gott som alltid uppe kl 06.30, fixar ordning mig själv och kidsen, äter frukost och tar med dem till dagis och skola. Sedan blir det långpromenad med jycken. Måste emellanåt komma hemifrån, för att bara sitta framför datorn och leta jobb gör mig lite slö. Har en hel del inbokat som Trygghetsråd, olika kurser, arbetsförmedling, brainstormingmöten med gamla kollegor och vänner. Och ibland bara en fika någonstans för att se en annan miljö än den hemma.
Har lovat mig själv att inte gå omkring i myskläder hela dagarna bara föra att jag nu har möjlighet (även om det är hur skönt som helst). Men det känns liksom bättre och mer motiverat att söka jobb i "vanliga kläder", och som att det finns mening, planering och struktur.
Nä. Här kan man inte sitta och deppa för länge. Det gäller att hitta ljus i tillvaron, och sådant finns det med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar