Jag tror...

...att saker händer för att det finns en mening med det. Jag tror också att det mesta faktiskt förändras till det bättre.

Det känns rätt skönt att ha det tänket när man blir "avskedad på grund av arbetsbrist". Tycker fortfarande att hela processen skötts rätt dåligt. Å andra sidan gick det snabbt och man behöver inte vänta på besked i eviga tider.

Så vad händer nu då?
Jo nu är det, precis som det varit i en månads tid, ett aktivt jobbsök (i alla fall så länge jul-sverige är någorlunda öppet!). Men jag kommer också ägna tid åt att ta hand om mig själv, och framför allt vara snäll mot mig själv under tiden. Och det är inte alltid helt lätt att inte drabbas av vedmod med tanke på hur många jobb som jag själv tycker min profil passar perfekt för, men som jag inte ens får komma på intervju till.

Jobbar vidare på mitt CV, skriver fin-fina personliga brev och ringer samtal. Men det sistnämnda måste göras när humöret är gott, annars är det svårt att sälja in mig själv...

Kom in på en halvtidsutbildning på Göteborgs Universitet till våren! Yihooo... Inget plånboken blir fetare av, men väl något intressant att lägga tankarna på.

Sist men inte minst - en väldigt trevlig överraskning - var på Arbetsförmedlingen igår och anmälde mig som arbetslös, och hör och häpna! Det finns trevliga, positiva och engarade arbetsförmedlare! Och det var minsann ett sant nöje. Tror kanske inte att arbetsförmedlingen egentligen kan göra så mycket för just mig, men det kändes ändå hoppfullt. Mera sånt tack!