Fröken Fröjdh undrar hur fan man tänker egentligen.

Det är spännande tider. Eller i alla fall om man försöker se det positivt. Då är "spännande" det bästa ordet jag kan hitta.

Veckan som gick har varit stora skövlarveckan på min arbetsplats. 300 personer skall rensas bort som jag skrivit om förut. LAS skall följas, men företaget skall också byggas på "tre ben" vilka har med företagets strategi för framtiden att göra och kortfattat innehåller säkerhet, grönt tänkande och hybridteknik, och därför kommer personer med dessa kompetenser få "förtur" och arbeta kvar. För några veckor sedan var även ekonomi ett av de tre benen, men det byttes ut. Jaja... *suckar*

Att undertecknad fick sparken var förväntat, men inte att det skulle vara på grund av arbetsbrist. Du förstår, jag är en så kallad "projektkoordinator". En sådan kan jobba varsomhelst, i vilka projekt eller sammanhang somhelst. En koordinator är salig blandning av en projektledare, en administratör, en controller, en fixare, en ekonom, en kvalitetssamordnare, en spindel i nätet som håller koll och kan utföra allt du kan tänkas komma på. En som borde vara viktig i vilket projekt som helst. Mitt företag har dessutom klargjort att de skall jobba mer med "in-house" projekt i framtiden är det för mig rätt motsägelsefullt att man tar bort en hel avdelning av just projektkoordinatorer (där någon har jobbat i åtta år). Känns mer som om det är JÄMO som borde kopplas in istället för fackförbund för bannemig, det verkar som om det är övervägande antal kvinnor som försvinner. Med tanke på att det är ungefär 20% kvinnor som jobbar inom företaget så blir det inte så mycket kjoltyg kvar. Eller är det så att vår kompetens är mindre värd än den männen har?

Hörde över en kopp kaffe om en kvinna som jobbat som projektledare i åtta år, men eftersom hon inte hade "rätt CV" (= ingen civilingengörsexamen) så får hon också gå. Men vad fan! Varför har hon då fått jobba som projektledare??? En annan kvinna hade jobbat 15 år och får också gå.

Sedan kan jag ju som lite extra grädde på moset berätta om de som börjat jobba efter sommaren. De som har lämnat fasta arbeten för att jobba på mitt företag i hopp om karrär och få jobba på en bra, trevlig och positiv arbetsplats där arbetsgivaren tror på dem. På min avdelning var det sex stycken. Hur fan kan man anställa folk när ett varsel är lagt, för att tre månader senare avskeda dem???

Visst kan saker hända snabbt på arbetsmarknaden, men att stora företag jobbar på det här sättet är fanimej oacceptabelt.

Så stora företag! Se över den kompetensnivån som sitter i styrelse och ledning. Den är en direkt avbild av det som sker ner i företaget. Börja med era besparingar där tack. Och snälla... försök hitta ledare istället för chefer som inte bara har näsa för affärer utan besitter en gnutta empati och ser sina anställda som en tillgång, både i medvind och motvind.

Och nej, jag är inte bitter, arg eller ledsen. Snarare tacksam över att ha lämnat en arbetsplats där jag har noll möjlighet att påverka i just frågor som dessa. Och även om jag hellre själv hade velat välja när jag skall lämna, så öppnas alltid möjligheter i samma takt som man lämnar annat bakom sig. En universell lag.

Klart slut.