Vad skall du bli när du blir stor då? Ja det kan man ju fråga sig! Framför allt kan man kanske tycka att jag, Fröken Fröjdh 45 år, liksom borde ha det klart för mig...
Vid otaliga arbetsintervjuer ställer tilltänkta arbetsgivaren frågan ”Vad gör du om fem år då?” Herregud! Fem år! Hur skall man veta det? Givetvis kan man svara något som man vet att de vill höra...”ja då har jag ditt jobb” med ett oförargligt
leende på läpparna fast hjärnan lägger till ett elakt *hehehe*.
I mitt huvud fungerar det mer som såhär... (försök följa med nu i mina associationer )... om fem år, då är barnen 12 respektive 10 år. Pre-tonåringar alltså, hur ser det ut i deras liv, vad behöver de för hjälp av mig? Och jag... 50 bast! Jiiizuuus. Okej. Jag är snygg, möjligen något otränad, men vad gör jag om fem år som jag inte gör idag? Vart vill jag? Vad tror jag är möjligt? Och dessutom rimligt??? Hmm... chef någonstans, definitivt högre lön *nickar intensivt*, skulpterar och målar mer? Livskamrat? Man? ( Gudarna vet att jag gillar min självständighet så det får allt vara en klok rackare i så fall! *L*). Men vad är viktigt? För mig?
Det är klart att jag ’vet’ (någorlunda i alla fall! ;-)). Men jag vet också att det inte är målet i sig själv som är det viktiga utan det är VÄGEN DIT. Och beroende på vilken väg man väljer så kommer målen också skifta. Konstant och hela tiden är det så. Livet är en sjuhelvetes resa så man får väl försöka förbereda sig så gott man kan.
Så jag, Fröken Fröjdh 45 år, vet att jag är en nyfiken jävel på allt livet har att erbjuda och jag kommer att dö precis lika nyfiken. Enda problemet är att jag inte kommer hinna med allt jag vill göra eftersom möjligheterna är många, men oavsett VAD jag väljer så vet jag att jag kommer att njuta av det, massor. Men jag säger som en annan bestämd ung dam ”lilla söta krumelur, jag vill aldrig bliva stur”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar