I'm not good enough...

Pang. Nu har jag drabbats av den där känslan… I'm not good enough…

Jag som har en synnerligen gott självförtroende och en självkänsla som är solid och väldigt stark, varför blir det så? Varför är jag (och många med mig) så dålig på att klappa mig själv på axeln och säga "fan vad bra M, snyggt jobbat" när jag gjort något bra, utan istället se allt jag kunnat göra ännu bättre? Jävla Jante. Fuck Luther.

För mig är denna temporära formsvacka (jo för den är synnerligen temporär!!!) en möjlighet att se vad jag kan göra bättre. I mitt jobb med mig själv menar jag, för jag vet att jag duger, jag vet att jag är bra. Men jag har låtit känslan ta över verkligheten för ett litet tag. Och känslor behöver inte ha ett dugg med sanningen att göra. Det vet väl alla!?! En egentligen ganska liten händelse har triggat igång en mängd känslor som har med saker i det förflutna och mina rädslor att göra, alltså inte med den verklighet jag lever i idag. Måste bara få hjärnan att inse faktum och inte reagera med en massa instinkter som inte är sanna…

Arbetet påbörjat…

Barn veta bäst!

När jag hämtade sonen på dagis igår cyklade det omkring en liten gosse. Han sa sig heta Erik. Vi började prata med varandra och jag sa konstaterande efter en stund "så du kommer från Stockholm, du pratar ju stockholmska". Han tittade på mig, funderade en sekund så skrattade han och sa "Nä jag kommer ju från Sverige, jag pratar ju svenska".

Häpp, häpp. Där fick jag.

Iaktagelser från strandkanten...

Jag är en tittare.

Jag försöker kolla diskret sådär i ögonvrån eller möjligen bakom mina solglasögon (med blandat resultat), men jag gillar verkligen att iakta på människor. Alla kategorier. Alltid. Ibland med fantasier om vem han eller hon gör, vilka de är och hurdana liv de lever. Kanske är det just detta intresse som gjort mig till en hyfsat bra människokännare med åren…

Att de flesta av oss är flockdjur, det är en sak som är säker. Vi klär oss likadant för att markera livsstil och grupptillhörighet, vi bor där man 'skall' bo, vi köper det man 'skall' ha… Kanske är det därför stranden är en spännande plats för iaktagelser, för i en liten bikini eller ett par rejäla boxershort är vi mer sårbara och nakna. Det finns väldigt lite fasad att gömma sig bakom på något vis. Det gäller nästan alla kategorier utom små barn som är just så naturliga och härliga som små barn är.

En grupp är dock extra intressant (läs: rolig), och det är gruppen av män i åldern + 50 någonting. Vet inte vad eller varför, men det känns som om de är som gammellejon! De har haft sin lilla flock honor omkring sig och befinner sig nu i utförsbacke eftersom yngre, vackrare och starkare unglejon tagit över… Men ser man en man i just denna kategori passera en ung vacker lejonhona, då kan man vara säker på att han drar in magen allt han kan, bröstar upp sig som en tupp i hönsgården och spänner blicken på honan som oftast har sin uppmärksamhet riktad åt helt annat håll. Som om han skall visa att han fortfarande minsann kan få en ung kvinna intresserad av sin virilitet och styrka. När lejoninnan har passerat andas han åter ut och blir den pösmunk han faktiskt är… Kan inte låta bli att dra på mungiporna när jag tänker på det. Vänta bara till nästa sommar och se själva… :-)

Och hur jag ser ut i bikini??? Muahahaha...

Fototriss - Trekantigt

Trekant... hmm... ja med min fantasi så tänker jag ju mera på menage a trois :-D, men gör ett försök att hitta trekanter med lite mer vardaglig mening *L*.






Bilderna är från några härliga sommardagar på Gullholmen och Styrsö.
Vill du se mer trekantigt så finns det här.

Bara vara vänner?

Jag har en vän, en av de bästa, som med bestämdhet säger att en man och kvinna inte kan vara vänner utan att det förr eller senare leder till sex. Eller också har man redan haft sex, eller så är den ena eller andra i en relation men skulle ändå vilja ha sex… eller hur det nu var. Själv tycker jag att det är ett väldigt gammaldags och traditionellt sätt att se på saken (jo det tycker jag! :-)), men jag har å andra sidan haft vänner av motsatt kön sedan jag var en liten yrhöna. Vad är det som är konstigt med det? Man väljer väl inte sina vänner efter kön utan för att man tycker om dem för den han eller hon är, oavsett vad som finns mellan benen!?! Inte är väl vikten av förökande så nedärvt att det enda som driver oss är sexuella drifter eller någon form av parningslek? Nej, nej , nej. Jag tänker fortsätta umgås med vem jag vill, bara för att jag trivs och blir glad av det. Och om det sedan är Maggan, Anders, Anna , Örjan eller någon annan, så spelar det ingen roll. Det är mina vänner, jag trivs med dem och jag har valt in dem på obegränsad tid. Inga presumtiva partners eller knullkompisar. Bara mina väldigt härliga vänner.

Vad som är normalt eller ej, det vet jag faktiskt inte. Men att ha vänner av båda könen är normalt för mig och vad andra tycker om saken spelar inte någon roll. Tycker ändå det är intressant… vad tycker Du om saken?